En av alla starka kvinnor som banade väg för mig

En av alla starka kvinnor som banade väg för mig

Min mormorsmor, Agnes Ullberg (född Olsson), föddes 1896 och växte upp i Stavbäcken i Österåker norr om Vingåker, Sörmland. Hennes föräldrar, August Olsson och Maria Olsson (född Söderberg), var torpare. Augusts släkt hade bott i området åtminstone sedan 1600-talet, medan Maria var inflyttad från Örebro.

Agnes hade två syskon: Gunnar, född 1902, och Linnéa, född 1905. Gunnar gifte sig med Berta och blev kvar på gården. Linnéa gifte sig med Vladimir Zacek från Tjeckoslovakien och flyttade till Västerås.

När Agnes var omkring 12–13 år flyttade hon hem till släktingarna Carlsén i Åmmeberg i Närke. Hon arbetade även vid Åmmebergs telefonväxel, som drevs av Anna Carlsén – kusin till Agnes mor Maria. Telefonväxeln låg i samma hus som familjen Carlsén bodde. Den 21 augusti 1917 fick även Agnes rätt att ta släktnamnet Carlsén enligt kunglig Majestät i Örebro resolution.

Som ung sommarjobbade Agnes också på Stadshotellet i Askersund. Hon gick i folkskolan och tjänstgjorde som elev vid Örebro lasarett under spanska sjukan.

Den 29 december 1921 gifte sig Agnes med Martin Ullberg, folkskollärare från Vinköl i Skaraborgs län. Tillsammans fick de dottern Margareta – min mormor.

Agnes var en engagerad kvinna som deltog aktivt i flera organisationer, bland annat Röda Korset, Lottarörelsen, Husmodersföreningen samt olika kyrkliga och politiska föreningar. Under andra världskriget var hon verksam inom flyktinghjälpen och deltog i försvarskurser.

Hon var medlem i Lottarörelsen i 35 år och belönades med Hemvärnets guldmedalj samt Sveriges Lottakårs silvermedalj. Under en period tjänstgjorde hon även vid Vällinge stridsskola.

Agnes var engagerad i Europahjälpen, där hon ansvarade för att sortera och packa kläder till nödställda. Hon upplevde flera epidemier och arbetade på olika sjukstugor samt vid Lerbäcks ålderdomshem. På Askersunds sjukhus hade hon dessutom jourtjänst under flera år.

1961 separerade Agnes och Martin. Martin flyttade till Halmstad, medan Agnes bosatte sig i Västerås. Först bodde hon på Viksäng, sedan på Krutkällarbacken, där hon blev granne med dottern Margareta med familj.

Jag träffade Agnes många gånger och minns henne som en mycket gammal kvinna – och jag var lite rädd för henne.

Min mormorsmor gick bort i januari 1985.