BRA!

Alla tvivlar vi på oss själva och undrar om vi verkligen är värda någonting och om det vi gör är bra. Om vi duger som vi är eller hur vi skulle kunna bli bättre. Men ofta tvivlar vi i onödan eftersom vi faktiskt är bra, så jävla bra.
Men det är svårt att ge beröm, även om man tycker att något är bra så väljer man ofta att vara tyst och inte säga att man faktiskt uppskattade det, att man tog in det och blev berörd. Men när något inte faller i god jord är det annorlunda, då verkar det som om man alltid ska påpeka det. Som om man mår bättre av att påpeka fel än rätt.
Vissa är bra på att ge beröm medans andra verkar inte kunna säga något fint om någon till någon. Kanske har dom inte fått höra att de själva är bra heller, det finns en förklaring till allt. Men det kan vara så enkelt att bryta det mönstret och det betyder så mycket med det där lilla ordet om att du är bra eller att man tycker om det du gör. Det behöver inte vara stora saker, eftersom det lilla ofta är mer betydelsefullt än det stora. Man kan säga ”tack du är bra på att koka korv” eller ”Gud vad gott kaffe du kan verkligen göra kaffe”. Eller att man tycker om någon.
Ofta pratar man runt, gör allt man kan för att undvika att ge beröm. Som t ex när man ser att någon har klippt sig och är fin i håret säger man bara typ: ”du har klippt dig” istället för att säga att du är fin i håret. Lite märkligt hur blev det så.Vi borde ge varandra kredit, hjälpa varandra pusha varandra säga de små vardagsorden om att folk är bra.
Jag ska verkligen försöka börja med mig själv, säga när jag gillar saker som folk gör. Försöka sprida beröm och jag tänker att folk mår bättre av det och jag mår bättre om de runt omkring mår bättre.
Och jag vill må bra...